Hjärtans fröjd
Hjärtans fröjd, skriven av Per Nilsson. En välskriven, vacker liten bok om en kärlek som doftar citronmeliss.
Kärlek är fint
Kärlek är lycka
Kärlek är hemskt
Kärlek är fult
Kärlek är elakt
Kärlek är sorg
Kärlek är svek
Kärlek är konstigt
Kärlek är telefoner som inte ringer
Kärlek är det bästa som finns
Kärlek är kärlek och kärlek är
lycka, hemskt, fult, elakt, sorg, svek, konstigt, telefoner som inte ringer och det bästa som finns.
Sanna.
den 17 januari år 2009.
Idag har jag på mig min inte alltför originella spetströja och en liten rosett i håret. Efter att ha tagit ungefär femtiotolv försök-till-seriösa-men-ack-så-misslyckade bilder på mig själv blev det såhär; puss-och-flört, räcka-ut-tungan, stirra och le-fast-med-ryggen-mot-kameran. Det är tragiskt hur självkritisk jag är. Självkritisk, mätt, lycklig och trött. That's me today.
Agnes har förövrigt uppdaterat mig om att hon inte kan skriva här på ett tag, så vi får hålla ut och vänta lite till. Fortsätta simma.
Sanna.
En massa klänningstyg fast på papper.
Jag älskar att sitta i timmar och teckna med blyerts. Det gör mig harmonisk och lycklig. Helst sent på natten, sittandes i sängen med endast sänglampan tänd. Ipoden ska spela lugn musik och jag ska nynna med lite tyst. Efter många timmar väger ögonlocken så mycket att jag inte längre orkar hålla dem uppe. Då stänger jag av musiken, lägger ner mitt skissblock och somnar direkt.
Idag kom jag två timmar försent till skolan. Förövrigt.
Sanna
Fast egentligen är ju ögonen mörkt bruna...
Jag tar mig friheten att uppdatera här igen, även om Agnes ännu inte skrivit något. Och hjälp vad jag blev glad när jag såg alla kommentarer ni har skrivit. Tusen tack!
Något ni förmodligen kommer att få se mycket av i den här bloggen är målningar, eftersom det är något både jag och Agnes sysslar med. Det här är en tavla som mina föräldrar fick av mig i julklapp. En tavla som knåpades ihop sent in på småtimmarna, inspirerad av en bild på mig själv. Egentligen var tanken att hela bilden skulle bli ganska detaljrik, men på grund av den hemska tidspressen hann jag inte med något sådant och den blev istället enkel och ganska tråkig. Jodå, det är lätt att vara självkritisk.
Sanna.
En text om mig, Sanna Hedh.
Att skriva något om sig själv är speciellt på något sätt. Det kan vara jättelätt och faktiskt ganska underhållande, samtidigt som det på något sätt kan vara något av det svåraste som finns. Man vill framstå som så bra som möjligt - gärna ganska perfekt - och man väljer för det mesta att skriva något ganska opersonligt, som att man är glad, trevlig och social. Men när man behöver något mer, något som inte bara kräver att man ska beskriva sig själv med tre ord, blir det svårare. Och det är något sådant jag ska försöka knåpa ihop nu. Något personligt. En presentation om mig, Sanna Hedh.
Jag bor i Jönköping och går i nian på en skola som ligger tjugo minuter från stan och tio minuter från mitt hus. Tiden räknad i bussminuter. Själva skolan är ganska hemsk men blir bättre av en fin skara människor som jag spenderar mina dagar tillsammans med. På fritiden umgås jag mest med bästa Malin, bästa Agnes och bästa Läjå. Jag älskar att måla, och det bästa jag vet är att sitta vid mitt piano och sjunga medans fingrarna flyger över tangenterna. Dessutom tycker jag om att skriva, fotografera och spela teater lite då och då.
Glad och skrattig är orden som folk nästan alltid använder för att beskriva mig. Och visst passar det, jag skrattar åt det mesta och blir glad av små saker. Men jag är samtidigt otroligt känslosam. Jag gråter till ungefär alla filmer och ibland - under vissa perioder ganska ofta - kan jag gråta och känna mig tom och ledsen i flera dagar.
Jag har svårt för att lära känna människor. Det är inte det att jag är osocial - faktiskt så har jag alltför många gånger blivit kallad översocial för att jag spontant har börjat prata med vem som helst - men av någon anledning är jag rädd för att vara fel. Jag tror att jag kan vara ganska osäker på mig själv i ganska mycket, tyvärr.
Att framföra mina åsikter om ditten och dattan är något jag tycker är otroligt roligt. Jag är inte speciellt påläst, men jag tror faktiskt inte att det är det viktigaste att vara det. Vet man lite om något är det dessutom lättare att skaffa sig en egen uppfattning.
Det är lätt att skriva för mycket när man väl har börjat, så tur är det väl då att engelskaarbetet som ska vara färdigt imorgon avbryter mig. Ni lär ju få veta mer med tiden. Nu får vi hoppas att även Agnes uppdaterar här inom snar framtid. Tack och hej!
Sanna.
