Min kväll spenderades gråtandes i en biosalong tillsammans med mamma. I taket lyser stjärnorna. Den var stark och tårarna som rann längs mina kinder kunde inte hindras. Jag grät och mamma grät och nästan alla andra grät. Och när filmen var slut var jag bara tvungen att pussa min mamma på kinden och säga att jag älskar henne. Yes.

Att skriva något om sig själv är speciellt på något sätt. Det kan vara jättelätt och faktiskt ganska underhållande, samtidigt som det på något sätt kan vara något av det svåraste som finns. Man vill framstå som så bra som möjligt - gärna ganska perfekt - och man väljer för det mesta att skriva något ganska opersonligt, som att man är glad, trevlig och social. Men när man behöver något mer, något som inte bara kräver att man ska beskriva sig själv med tre ord, blir det svårare. Och det är något sådant jag ska försöka knåpa ihop nu. Något personligt. En presentation om mig, Sanna Hedh.

Jag bor i Jönköping och går i nian på en skola som ligger tjugo minuter från stan och tio minuter från mitt hus. Tiden räknad i bussminuter. Själva skolan är ganska hemsk men blir bättre av en fin skara människor som jag spenderar mina dagar tillsammans med. På fritiden umgås jag mest med bästa Malin, bästa Agnes och bästa Läjå. Jag älskar att måla, och det bästa jag vet är att sitta vid mitt piano och sjunga medans fingrarna flyger över tangenterna. Dessutom tycker jag om att skriva, fotografera och spela teater lite då och då.
Glad och skrattig är orden som folk nästan alltid använder för att beskriva mig. Och visst passar det, jag skrattar åt det mesta och blir glad av små saker. Men jag är samtidigt otroligt känslosam. Jag gråter till ungefär alla filmer och ibland - under vissa perioder ganska ofta - kan jag gråta och känna mig tom och ledsen i flera dagar.
Jag har svårt för att lära känna människor. Det är inte det att jag är osocial - faktiskt så har jag alltför många gånger blivit kallad översocial för att jag spontant har börjat prata med vem som helst - men av någon anledning är jag rädd för att vara fel. Jag tror att jag kan vara ganska osäker på mig själv i ganska mycket, tyvärr.
Att framföra mina åsikter om ditten och dattan är något jag tycker är otroligt roligt. Jag är inte speciellt påläst, men jag tror faktiskt inte att det är det viktigaste att vara det. Vet man lite om något är det dessutom lättare att skaffa sig en egen uppfattning.

Det är lätt att skriva för mycket när man väl har börjat, så tur är det väl då att engelskaarbetet som ska vara färdigt imorgon avbryter mig. Ni lär ju få veta mer med tiden. Nu får vi hoppas att även Agnes uppdaterar här inom snar framtid. Tack och hej!

Sanna.